Juni - Juli 2009

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

På svampjakt i Thailand - 4

Så var det åter dags för en svamprapport från Thailand där jag var fyra veckor efter midsommaren 2008. När det är sommar hos oss har thailändarna sin regniga period, så då borde det väl vara läge för lite vilda svampar i naturen. Och regnigt var det, fast det regnade nog mest på nätterna och åskade nästan varje natt. Fast visst kunde himlen öppna sig mitt på dagen och då var det bara att försöka hitta skydd så snabbt som möjligt.

Regnskydd där man kunde köra in med mopeden fanns det, tack och lov, både lite här och var

Jag bodde i en liten by inte långt från staden Nong Khai i nordöstra hörnet av Thailand i den del som kallas Isaan. En dag kom en av grannkvinnorna förbi med en hel kasse full av svamp, som hon plockat ute i naturen. Hon kallade dem Hed poa och ansåg dem alla vara ätliga. Hed betyder svamp men eftersom fruktkropparna såg så olika ut var Hed poa troligen ett samlingsnamn för flera arter. Jag smakade lite på några olika fruktkroppar, men de hade ganska neutral och intetsägande smak.

En hel kasse full med för mig okända svampar

Många av fruktkropparna hade väldigt speciella fötter, rotlikt förlängda som t.ex. rotnagelskivlingen. På den ena av svamparma på bilden nedan var "roten" lika lång som resten av svampen och det såg onekligen speciellt ut.

Många av fruktkropparna hade rotlikt förlängda fötter

Men om hon hade hittat så mycket svamp skulle jag väl inte vara sämre. Med viss försiktighet smög jag mig ut i "skogen". På den närliggande gummiträdsplantagen hittade jag nästan ingenting, fast i snåren vid ett antal bananplantor skymtade jag några ljusa svampar. Men det prasslade lite misstänkt både här och där och jag ville ju inte bli stungen av någon giftorm eller skorpion eller av något annat otrevligt djur heller.

I skuggan av en bananplanta fanns några ljusa svampar med snövita skivor

Jag kände inte alls igen svamparna jag hittat. Ett tips kunde väl vara att de var vitsporiga eftersom skivorna var så bländande snövita. Jag lade en av fruktkropparna till sporprov på en tallrik och stjälpte ett glas över och lät det hela stå över natten.

Aj då, det blev inget snyggt avtryck! Svampen hade börjat falla sönder...

Mitt första försök med sporprov var alltså inte så lyckat men jag hittade ett par svampar till som jag var rätt säker på skulle ha vita sporer. Den här gången lade jag svamparna på ett brunt kaffefilter. Den lilla fruktkroppen hade klart vita sporer men den större svampens avtryck såg ganska otydligt ut. Man kunde ana att det fanns ett avtryck även av den större svampen, men det kunde väl ändå inte vara möjligt att det inte var vitt? Så jag lade samma fruktkropp på en ljus plasttallrik och fick ett tydligt avtryck.

Ett avtryck var klart vitsporigt, men hade det fallit några sporer från den andra fruktkroppen?

Försök nummer 3 - sporerna var verkligen inte vita, snarare röda!

Nu kom jag inte närmare något namn på mina svampar än så här. Ett sporprov är bara ju bara en liten bit på vägen. Och jag har ju inte ens lyckats hitta någon bok ännu om Thailands eller Sydostasiens svampar. Men det är bara att söka vidare på vägen mot kunskap!

Hur gick det då med kassen full med svampar? Jag gick tvärs över vägen och fick titta på när svamparna rensades.

Fru Duang Lak rensar svamp för att äta

Just de svampar som är med på bilden ovan fick jag inte tillfälle att smaka, men några andra Hed poa hamnade i maten som jag åt. De var neutrala i smaken och konsistensen påminde om ostronskivling. Ostronskivlingen fanns med i en del thailändska rätter och skars i ganska långa strimlor som var goda att tugga på, lite sega som de var i konsistensen.

Förra året hade vi ju i Sverige ett tråkigt dödsfall där en thailändsk kvinna avled efter att ha ätit en dödligt giftig flugsvamp. Så vitt jag har förstått hade hon trott att hon plockat en ätlig slidskivling. Slidskivlingarna liknar ju flugsvamparna eftersom båda grupperna har en strumpa eller slida längst ned på foten. Men slidskivlingarna har rött sporpulver istället för vitt. Det är alltså omvänt mot mina svampar som hade röda sporer fast jag trodde att de var vita. Hur kunde jag bedöma sporfärgen så fel, jag har ju hållit på med svamp i trettio år? Fast det var fel natur den här gången, inte den gamla välkända blandskogen i Ullstämma.

Sensmoralen står klar - ät bara svamp som någon lokalt svampkunnig person har godkänt! Annars kan det gå riktigt illa om oturen är framme.

2009-05-31 Text och bild: Magnus Källberg