Juni-Juli 2018

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Är det en svamp, en växt eller ett djur?

Vid en vandring i Vallaskogen på Vallaskogens dag den 5 maj såg vi några vita kuddlika bildningar på en sälg. Var det kanske unga tickor eller något helt annat? Jag hade mina aningar, men hade bara sett något liknande några få gånger. Jag petade med en pinne på en av de mjuka kuddarna och fick fram en slemmig vätska.

Några vita kuddlika bildningar på en sälg

Inne i kudden fanns en slemmig vätska

Några dagar senare återvände jag till platsen och då hade ytterligare en cirka 8 cm stor kudde bildats lite längre ner på trädet. Den såg väldigt fin och nyutsprungen ut så jag bestämde mig för att se hur den utvecklades

Första bilden	17 timmar senare	1 dygn och 17 timmar senare	2 dygn och 17 timmar senare
cirka 4 dygn senare	cirka 6 dygn senare	cirka 8 dygn senare	cirka 14 dygn senare

Det visade sig alltså ganska snabbt att det inte var en ticka utan en helt annan slags organism, en slemsvamp, eller myxomycet, som heter sotägg, Reticularia lycoperdon. Det som fanns från början var det vegetativa stadiet av slemsvampen, en slemmig cellkärnrik vätska med ett skyddande skikt utanpå, ett s.k. plasmodium i rätt sent stadium. Så småningom mognar slemsvampen till en sporproducerande form.

Slemsvamparna har under historien betraktats på lite olika sätt, men räknas i den moderna Dyntaxa till protozoernas rike, eller på svenska de encelliga djuren eller urdjuren. Kanske motiverat av att plasmodierna kan krypa som amöbor och dessutom uppta fast föda som djur. Slemsvamparna finns inte med i Ryman - Holmåsens "Svampar", men Bo Nylén har med dem i "Svampar i Norden och Europa". En omfattande presentation av de slemsvampar som finns i Göteborgs Botaniska trädgårds naturpark har skrivits av Uno Eliasson 1975. Där beskrivs sotägget ganska ingående och med en bildsida som visar vad som händer när sotägget bildas, dvs. innan min första bild. I Dyntaxa tas fem arter av Reticularia upp, men den enda som är vanlig är just sotägget.

Mer läsning om slemsvampar finns t.ex. på Wikipedia eller Naturhistoriska riksmuseets hemsida.

När man ser en röksvamp är det alltid lite lockande att stampa på den så att sporerna flyger iväg. Ett excellerande i detta stampande finns som en liten film i månadsnotisen från oktober 2013. När det gäller sotägget räcker det att blåsa lite som i filmen nedan. 

Så svaret på frågan i rubriken blir väl att det egentligen inte är något av förslagen som är det rätta, men att djur kanske ligger närmast.

2018-05-30 Text och bilder: Magnus Källberg