Maj 2008
Svampklubbens logo
Notisregister  
Aktuell notis
STARTSIDAN

Är kantarell och karljohan farliga att äta?

Vintersopptreffet i Oslo är en givande upplevelse för en svampvän. Två hela dagar fulla av föreläsningar med mycket skiftande innehåll. Mycket fäste sig i minnet och somt gav näring till funderingar. Fler svenskar borde åka dit - vi kan nog ha ett och annat att lära i vårt västra grannland.

Fikapaus på vintersopptreffet. En svampfärgad väst i förgrunden.

Kolbjørn Mohn Jenssens berömvärda prat om svampförgiftningar gav ett tips som jag ska bygga vidare på nu.

Han berättade bl.a. att finska forskare kommit fram till att karljohan och kantarell kanske kan vara lika farliga som riddarmusseron att äta mycket av. Om vi ska omsätta erfarenheterna från tester på möss till oss människor förstås.

Mer detaljer i ämnet hittade jag i en rapport från "Forum för soppsakkyndige" (den norska motsvarigheten till Svampkonsulenternas Riksförbund) i senaste numret av "Sopp og nyttevekster" (nr 1 - 2008, sid 47). Den hade rubriken "Friskmelding" av riddermusserong. Artikeln finns utlagd av Klas Jaederfeldt på Svampguiden. Ännu mer detaljer har jag fått genom att titta på vetenskapliga rapporter från Petteri Nieminens forskargäng och från en polsk forskare.

Varningar för riddarmusseronen kom 2001 efter rapporter om svåra förgiftningar efter ätande av mycket musseron flera dagar i rad, något som jag skrev om i månadsnotisen för november 2001. Muskelcellerna bröts ner av ett giftämne.

Sedan dess har flera säkra fall rapporterats från Polen, bl.a. har en 5-årig gosse fått ligga 12 dagar på sjukhus sedan han ätit 300 - 400 gram riddarmusseron fyra dagar i rad.

Det finska forskarlaget arbetade med möss men även fyra (frivilliga) människor ställde upp. De klarade sig bra men de fick heller inte så mycket riddarmusseron som mössen.

I musförsöket serverades grupper om sex möss mat som innehöll alternativt riddarmusseron, karljohan, kantarell, björksopp, fårticka, eller en blandning av fyra ätbara kremlor under fem dagar. Kontroller fanns förstås också. Därefter undersöktes mössen och bl.a. mättes halten av kreatinkinas (ett ämne som är aktivt i muskelförstöringen och som kan användas som mått på giftaktiviteten).

Och se, inte bara riddarmusseronen utan också alla de andra svamparna, inte minst kremlorna, medförde klart, men i varierande grad förhöjda halter av kreatinkinas. Nu fick mössen utan tvekan stora svampportioner, omräknat till människa skulle dosen kanske vara 0,5-1-2-3 kilo per dag (omräkningstekniken är mycket osäker), och hur många sätter i sig sådana mängder fem dagar i rad? Det påpekas dock att det är stora variationer mellan olika musindivider och likadant är det säkert hos människan.

Mot bakgrund av allt detta tycker de norska soppsakkyndige att riddarmusseronen mycket väl kan "friskförklaras" - varför får inte den finnas i matsvamplistan när kantarell och karljohan finns där?

Jag är benägen att hålla med, men det finns ändå ett stort men: Vi är inte möss, och det är klart belagt att riddarmusseronen orsakat svåra förgiftningar hos människa till skillnad från de andra matsvamparna. Kanske tar jag också intryck av Nieminens allra senaste rapport (ej beaktad i den norska rapporten), där han spårar skador i bl.a. hjärtsäck och lever hos möss som under 28 dagar fått äta riddarmusseron i mer människoanpassade doser.

Slutklämmen kan bara bli en, härom är vi alla ense: Ät inte stora mängder svamp under längre tid!

Att hålla sig till måttliga mängder svamp är nog inte så svårt i våra rika länder där vi oftast äter svampen som en krydda i kosthållet. Men hur är det för människor i fattiga trakter där den kanske är ett alternativ till ingen mat alls?

Något vackert och aktuellt som inte hör till ämnet får avsluta.

Scharlakansvårskålen (Sarcoscypha coccinea s.lat.) tjusar ögat men är ingenting för magen.
Den kan hittas på lövträdspinnar i fuktiga skogar.

2008-04-29 Bild och text: Lennart Gidholm


Sidan uppdaterad 2013-10-29 av
Magnus Källberg