November 2018

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Två ljuvligt doftande riskor

Svamphösten 2018 är i stort sett över, även om det kan finnas lite trattkantareller på sina håll och en och annan frostvaxskivling och andra arter som behöver lite frost för att visa sig. Ska man summera hösten här i Linköpingstrakten får det bli att tidiga svampar som soppar och kremlor var väl representerade och i viss mån också riskor, medan senare arter som musseroner och särskilt spindelskivlingar i stor utsträckning lyste med sin frånvaro.

En söndagsutflykt till kusten i närheten av Edsbruk var höstens höjdpunkt. Där hade det tydligen kommit mera regn och skogen var rik på svamp. Ändå hann vi aldrig fram till den bästa svampskogen som vår guide hade tänkt visa oss. Skogen var varierad med både torrare tallmarker och mossig gran- och blandskog.

Mörk kokosriska, typiskt omgiven av tallbarr

I ett lite torrare tallmarksavsnitt fanns det gott om en riska som är lätt att känna igen på den söta goda kokoslukten, den mörka kokosriskan, Lactarius mammosus. Den kallas också mörk doftriska och kan även ha det latinska namnet Lactarius fuscus.

Men det finns en riska till som har den typiska kokoslukten, kokosriskan eller doftriskan, Lactarius glyciosmus. Den är ljusare och växer helst vid björk.

När man ska artbestämma svampar är det ofta viktigt att använda luktsinnet. För vissa arter är artbestämningen klar redan av lukten, för andra arter är den ett steg på vägen.

Men lukter kan vara svåra att sätta namn på, det har jag ofta märkt när kokosriskor har skickats runt vid exkursioner för att deltagarna ska få lukta. Många känner igen lukten, men vad luktar det? När svaret kommer brukar man nicka instämmande, jomenvisst! 

Svamplukter kan också vara svåra att känna i skogen när svampen plockas, men lukten blir ofta starkare när svampen får torka något. Om man tar med sig svampen inomhus blir den också lite varmare, vilket kan förstärka lukten.

Mörk kokosriska

Kokosriska

Det finns en liten grå riska, gråriskan, Lactarius vietus, som är mycket lik kokosriskan, men som skiljer sig tydligt på några punkter. Framförallt luktar den inte kokos och den har ingen annan speciell lukt heller. Vidare har den mjölksaft som så småningom grånar, till skillnad från kokosriskans, som är oföränderligt vit. Gråriskan brukar också vara lite ljusare längst upp på foten.

 

Gråriskan liknar kokosriskan

Gråriskans mjöksaft grånar med tiden

Ingen av de tre riskorna i notisen tillhör de tre rekommenderade "finska riskorna", som är ätliga efter avkokning och insaltning

 2018-10-31 Text och bilder: Magnus Källberg