Oktober 2003

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En stubbsvamp

September brukar vara en utmärkt svampmånad men september 2003 blir säkert den torraste på många år. Under flera veckor fanns hyggligt med svamp i varje fall där det regnat i augusti, men så här i slutet av månaden är det magert. Risken är stor för att också oktober blir fattig på svamp.

Honungsskivling är vissa år mycket vanlig på stubbar eller på dold ved på marken.

Svampar som växer på stubbar tycks dock ha haft en god månad. Kan det vara så att stubbarnas rötter badar i grundvattnet som enligt SMHI står ganska högt i Östergötland i år?

"Stubbsvamparna" lever på att bryta ner trä som är dött eller ibland levande - de är då parasiter. Deras mycel uträttar ett nödvändigt arbete i naturens kretslopp, bland alla organismer är det faktiskt bara svampar och några bakterier som kan bryta ned träets skelettämnen cellulosa och lignin. De som kalasar på cellulosan lämnar ligninet som är brunt och orsakar därför s.k. brunröta, medan de som konsumerar ligninet efterlämnar vitaktiga trärester - vitröta.

Fruktkropparna uppträder förstås inte bara på stubbar utan också på trädstammar och på marken, i den kan ju också finnas trä.

Förra årets septembernotis behandlade bl.a. några tickor, så i år presenterar vi istället en stubbväxande skivling. Honungsskivlingen, som i år varit så vanlig på sina håll att den är väl meriterad att kallas "septembermånadens svamp". Men i oktober är den nog borta.

Honungsskivlingen är lätt att känna igen på växtsättet, den tydliga ringen
och de ganska ljusa skivorna.

Honungsskivlingar (släktet Armillaria) är lätta att känna igen på den tydliga ringen och på att skivorna är ljusa därför att sporerna är vita. Unga exemplar är ljust gulbruna medan äldre blir mörkare bruna. Hattarna bär glesa ljusa eller mörka fjäll. Experterna urskiljer flera arter som lever på både död ved och på levande träd - flera är mycket svåra skadegörare i skogarna. Unga svampar kan ätas, men inte av alla - de kan orsaka illamående. Kom ihåg att många svampar innehåller konstiga ämnen och vår förmåga att tåla och bryta ned dessa kemikalier är olika.

Text och bild: Lennart Gidholm