Oktober 2004

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En smakfull stubbsvamp

Förra årets oktobernotis handlade om honungsskivlingen och i år blir det en annan stubbsvamp, den föränderliga tofsskivlingen, Pholiota mutabilis. Denna svamp har fått sitt namn - både på latin och på svenska - därför att hattens utseende skiftar efter hur fuktigt det är. Den är hygrofan, för att använda en fackterm.

I torka är hatten ganska enhetligt ljust brungul, men blir det fuktigt suger den upp vatten och mörknar påtagligt i de yttre delarna. Bilderna nedan visar hur svampen ser ut i fuktig väderlek.

Tofsskivlingar (släktet Pholiota) är ett ganska artrikt släkte av tränedbrytande svampar, som bl.a. kännetecknas av att sporerna är bruna. Kom ihåg att sporfärgen avslöjar sig jättebra på översidan av svamphattar som suttit i underläge. Åtminstone hos unga fruktkroppar finns också en mer eller mindre tydlig ring på foten och fjäll nedanför ringen. En del arter har fjäll också på hatten.

Den föränderliga tofsskivlingen sitter ofta i stora grupper på stubbar av lövträd, gärna björk. Hattfärgen är gulaktig till brun.

Karaktäristiskt är att foten är mörkbrun, särskilt mot basen och mer eller mindre småfjällig. Några av hattarna på bilden är mörkbrunfärgade av sporer från hattar som suttit ovanför.

Flertalet arter av tofsskivlingar är oätbara men den föränderliga tofsskivlingen brukar klassas som en god matsvamp. Ett absolut villkor för att man ska kunna stoppa den i matkorgen är dock att man kan skilja den från gifthättingen (Galerina marginata) som innehåller samma livsfarliga gift som finns i vit flugsvamp, om än i mindre dos.

Gifthättingen är mindre och tunnare i köttet och sitter fåtaligt eller i mindre grupper oftast på stubbar eller grenar av barrträd.

Karaktäristiskt för gifthättingen är att foten inte har fjäll utan istället ett vitt mycelludd mot basen och ofta en glänsande tunn hinna under ringen ända ner mot basen. Plockar man bara svamp från björkstubbar som är översållade av relativt stora svampar som har mörkbruna fjäll på foten under ringen behöver man nog inte vara så rädd för att få med gifthättingar.

Naturligtvis kan man förväxla även med honungsskivling (som har ljusa sporer) och med rökslöjskivling (som har svarta sporer och sitter på barrstubbar), men det är inte så allvarligt - åtminstone den senare är också en god matsvamp. Och får man med en bitter tofsskivling eller flamskivling eller någon av de beska slöjskivlingarna i anrättningen hamnar denna nog i köksavfallet redan efter första tuggan!

Den föränderliga tofsskivlingens fot är inte mycket att ha så den tar man bort före tillagningen, men hattarna smakar utmärkt - stekta, stuvade eller i en soppa!

Beträffande namnet skall tilläggas att svampen i en del böcker går under det latinska namnet Kuehneromyces mutabilis och det svenska namnet föränderlig stubbskivling.

2004-09-29 Text och bilder: Lennart Gidholm.