Augusti 2022
Svampklubbens logo
Notisregister  
Aktuell notis
STARTSIDAN

Två skivlingar som är vanliga på stubbar

Större delen av sommaren har förlöpt. Förutom de allra senaste dagarna har det väl inte varit outhärdligt varmt och torrt, men vi får se vad som väntar. Särskilt mycket svamp har jag inte stött på vid mina turer i Ullstämmaskogen, lite torra kantareller, en tegelsopp, en kantkremla och en död gran med många ostronskivlingar är några av de få fynden. Men häromdagen dök det faktiskt upp en fruktkropp som jag tänkte skulle vara värd en månadsnotis.

Vid en trädrot växte det en mörkbrun svamp med en lite speciell ofta bucklig hattyta som är lätt att känna igen, en svarteggad skölding, Pluteus atromarginatus, som alltså har en mörk skivegg. Sköldingarna kallades tidigare sköldskivlingar. Det finns många arter i släktet Pluteus, i Dyntaxa listas cirka 30 stycken, men de flesta är ovanliga. Den svarteggade hittar jag dock då och då. Sköldingarna har rödaktiga sporer, men kan vara helt vita i skivorna innan sporerna har börjat mogna. De flesta sköldingarna växer på ved, men några kan man finna på marken.

 Svarteggad skölding

Svarteggad skölding vid en trädrot

Svarteggad skölding

Skiveggen är mörkt brun på den svarteggade sköldingen

Svarteggad skölding

Foten går lätt att lossa från hatten

Svarteggad skölding får rosa skivor med tiden

De rödaktiga sporerna har börjat mogna. Då färgas skivorna rosa.

Svarteggad skölding

Svarteggad skölding i grodperspektiv

Sköldingarna har det som kallas fria skivor, dvs. skivorna sitter inte alls fast vid foten. Som ses av bilden ovan går därför fot och hatt lätt att lossa från varandra utan att någondera skadas påtagligt mycket. Fast man får förstås vara lite försiktig! Det är en egenskap som sköldingarna delar med några andra svampsläkten, t.ex. flugsvampar och champinjoner.

En annan skölding som är vanligare än den svarteggade är hjortsköldingen, Pluteus cervinus. I äldre svampböcker kan den kallas (allmän) sköldskivling och med det alternativa vetenskapliga namnet Pluteus atricapillus. Den har inte någon mörk skivegg, men liknar i övrigt den svarteggade.

Båda dessa sköldingar kan anges som ätliga i äldre böcker, men de kan inte betraktas som matsvampar. Matsvampsgurun Pelle Holmberg nämner dem inte alls i sin Nya svampboken och han brukar ha koll på vad som kan vara värt att lägga i matsvampskorgen. I den amerikanska videon i en notis från förra året sägs hjortsköldingen (deer mushroom) vara ätlig, men inte särskilt god.

 

Hjortskölding på en stubbe

Hjortsköldingen på sin typiska växtplats på en stubbe

Hjortskölding

Hjortsköldingen är lite ljusare på hatten än den svarteggade

Då väntar åtminstone jag med spänning på vad hösten kan erbjuda i svampväg. Hittills ser det väl inte alltför mörkt ut för en hygglig svampsäsong.

2022-07-21 Text och bilder: Magnus Källberg


Sidan uppdaterad 2022-08-01 av
Magnus Källberg.