Februari 2024

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Den rara tickan i Ullstämmaskogen

Ullstämmaskogens naturreservat grundades 2001 och den första skötselplanen är också daterad det året. Det hade gjorts inventeringar av området innan reservatet bildades och ett antal delområden hade karakteriserats. Man hade hittat flera mer eller mindre ovanliga arter, inte minst av svampar. En del av svampfynden hade jag faktiskt själv varit delaktig i. Den mest ovanliga svampen var kanske gräddtickan, Perenniporia subacida, som vi skrivit om tidigare.

Men även den i södra Sverige sällsynta rosentickan, Rhodofomes roseus, tidigare Fomitopsis rosea, hade rapporterats från reservatet. Även jag hade kanske sett den vid ett av mina besök, men det som då möjligen var en rosenticka var ett gammalt och dött exemplar som inte säkert kunde artbestämmas. Efter det tillfället har jag många gånger förgäves letat efter rosentickan. Numera efter stormar och granbarkborreangrepp har skogen förändrats så mycket att det inte ens går att hitta platsen där den döda tickan en gång sågs.

 

Rosentickan på granstocken

Granstocken med rosentickan

En lite större rosenticka på andra sidan stocken, 33 mm tvärsöver

Men så i höstas när jag tänkte ta ett foto av en ullticka på en avbruten granstam fick jag plötsligt syn på en liten vacker rosa ticka alldeles bredvid ulltickan. Den var verkligen inte stor, bara 22 mm tvärsöver, men otvivelaktigt en rosenticka och mitt hjärta slog några extraslag! Vid ett senare besök hittade jag minst en rosenticka till på samma stock. Fyndet finns registrerat i Artportalen och är lätt att hitta bara få meter från Östgötaleden. Men fruktkroppen är ju inte stor och lätt att missa på håll.

Rosentickan växer sällan på annat än granlågor. Men den kan ibland även hittas på gamla byggnader och andra av människan skapade träkonstruktioner. I Skogsstyrelsens första signalartsbok från år 2000 beskrivs rosentickan i södra Sverige som en "toppart" som indikerar mycket skyddsvärda grannaturskogar.

Granbarkborrarna har tyvärr dödat hundratals granar i Ullstämmareservatet och de svampar som bildat mykorrhizza med de döda träden kan få det svårt. När det gäller den sällsynta och fridlysta bombmurklan har man sett ett sådant samband. Nu är det mest äldre granar som dödas av granbarkborren och i en blandskog som Ullstämmaskogen med andra träslag som tall och björk och även yngre granar får vi hoppas att mykorrhizabildande marksvampar ska klara sig någorlunda bra.

En positiv sak med alla döda granar är dock att det bildats mer död ved så att vedlevande svampar som exempelvis rosentickan kan gynnas. Och de djur som gillar att äta granbarkborrar kan få sig ett skrovmål. Mer om granbarkborren och biologisk mångfald kan läsas exempelvis här.

Om du vill läsa den senaste skötselplanen för Ullstämmaskogens naturreservat så finns den här.

2024-01-25 Text och bild: Magnus Källberg