|
|
 |
STARTSIDAN |
|
|
|
STARTSIDAN |
Vi var två stycken från Linköpings svampklubb som deltog i årets mykologivecka, denna gång förlagd till Backagården i Höör i skiftet mellan september och oktober.
Organisatörerna av veckan hade tagit fram en datafil med lokaler att besöka och varje dag presenterades fem utflyktsmål (med vardera två lokaler) att välja mellan. I filen fanns klickbara länkar så att man själv kunde hitta vägen till utflyktsmålet med hjälp av sin mobil och på det sättet undvika den besvärliga kolonnkörningen som inte alltid är så lätt att genomföra.
Nedan är ett axplock av några arter som jag tyckte var extra kul att se. Skåne med sina åsar och bokskogar bjuder ju på miljöer som inte är så vanliga någon annanstans i landet.
Korkticka på en bokstam, de utdragna porerna på infällda bilden |
Sydlig sotticka med sin typiska konjaksfärgade guttationsdroppar |
Första dagen åkte alla till olika lokaler på Söderåsen. Det var tämligen brant på sina ställen så jag stannade mest i närheten av utsiktspunkten Kopparhatten och letade bland bokarna där. Det var ganska torrt på marken och inte så mycket marksvampar, men på ved fanns det en hel del svamp. På en liggande bokstam fanns det något som liknade borstticka så jag tyckte först inte det var något att fotografera, men sen kom jag på att det ju var en bokstam (!) och då var det kanske den där korktickan, Trametes gibbosa, som jag inte sett tidigare. Jo, den hade ju utdragna porer! Det var alltså ett nytt "kryss" för mig, men en sådan vanlig svamp som skåningarna går förbi utan att bli särskilt upphetsade.
En annan för mig ny art i närheten var den sydliga sottickan, Ischnoderma resinosum. Den är däremot inte vanlig (rödlistad som NT, nära hotad). Den växer mest på bok och alm.
De ståtliga gamla bokarna vid slottet Maltesholm |
Rutbläcksvamp |
Vid de gamla bokarna vid slottet Maltesholm fanns det rutbläcksvamp, Coprinopsis picacea, typisk för den skånska bokskogen. Det är en art som det är lätt att känna igen.
Vid Maltesholm fick jag även för första gången se en svamp som jag sett i Ryman-Holmåsens bok Svampar en fälthandbok många gånger men aldrig på växtplatsen, den falska rättikhättan, Mycena pelianthina. Och nu förstod jag varför. Den växer ju mest med bok! Den skiljer sig tydligast från den vanliga rättikhättan, Mycena pura, på sin mörka skivegg.
Vackra ädelspindlingar i undersläktet Phlegmacium dök det upp här och där och på utställningen i samband med veckan fanns det flera arter. På Balsberget nära Kristianstad hittade vi t.ex. kejsarspindlingen, Cortinarius elegantissimus. Den har en tydlig bulb vid fotbasen och har en lukt som kan påminna om dill. Den är rödlistad som VU, sårbar.
Falsk rättikhätta (Foto: Fatimah Fazal) |
Kejsarspindling |
Giftchampinjoner med sin typiska
hattform Grå
lärksopp
En dag gick vi i slottsparken vid Bäckaskogs slott. Tyvärr regnade det en stor del av tiden, men på gräsmattorna fanns det gott om svamp. I Linköpings parker och trädgårdar är vi ju vana vid att det finns mycket giftchampinjoner, Agaricus xanthoderma. Även nu i slottparken fanns det talrika rader av dessa och de hade även här sin så typiska lite kantiga hattform.
Grå lärksopp, Suillus viscidus, har jag hittat tidigare någon gång i Trädgårdsföreningen under lärkarna närmast Universitetssjukhuset. Den är inte så vanlig och lätt att känna igen, men på artfakta.se anger man att den har potentiellt hög risk för invasivitet, dvs. att den sprider sig och påverkar miljön negativt.
Mjukmussling, Crepidotus mollis, med uppenbarat geléskikt |
Några lömska flugsvampar med sina tydliga strumpor |
Det finns ett flertal små musslingar i släktet Crepidotus och två av dem har ett geléartat skikt under hatthuden. Jag har förgäves försökt få syn på det där skiktet genom att skära tvärs över fruktkroppen men aldrig känt mig säker på om jag sett något sådant skikt. Nu fick jag lära mig att man ska ta tag i kanterna på svampen och dra isär fruktkroppen försiktigt och då kan man se det där geléskiktet i gapet där fruktkroppen delat sig som på den infällda bilden i bilden ovan.
Jag avslutar med en vacker svamp som är betydligt vanligare i Skåne än här i Östergötland, den lömska flygsvampen, Amanita phalloides. Det sägs vara den svamp som står för flest dödsfall av svamp i världen. I Sverige torde det istället vara den vita flugsvampen, Amanita virosa, som är vanligare, som står för detta dystra rekord.
2025-10-28 Text och nio bilder: Magnus Källberg