November 2014

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Stadens sista svampar

På min väg från Linköpings bibliotek till en vän på Vasavägen tar jag gärna "Gröna gatan", dvs. en promenadgång norrut genom kvarteret mellan Hunnebergsgatan och Konsistoriegatan. Välklippta är gräsmattorna som omger, ingen plats för svamp inte. Utom på ett ställe, där man nyligen tagit bort en stubbe efter ett mycket gammalt träd.

 
Honungsskivling (Armillaria mellea s.lat.)

Där fanns täta grupper av honungsskivling. Inte oväntat, mycelet har säkert bott i trädets multnande rötter, och insett att klockan nu är slagen: Det gäller att fortplanta sig.

 
Grå bläcksvamp (Coprinus atramentarius)

Och så fanns en hel del grå bläcksvamp i olika utvecklingsfaser, allt från äldre som nästan bara bestod av fötter, till unga, kanske ätbara om man avstår från alkoholen.  

Kanske en lejonhätting (Conocybe pygmaeoaffinis)

Bestånd av en liten tunnhättad svamp väckte min nyfikenhet. Sköra var svamparna så det var kanske en spröding eller en hätting. Dessa och liknande småsvampar är inte mitt bord. Så bilder fick gå vidare till min norska vän IngerJohanne Kittilsen som nu flyttat hem till Lillehammer. Hon letade i sin hjärna och sin rikhaltiga litteratur och föreslår Conocybe pygmaeoaffinis, som kallats lejonhätting. Mikroskopiska detaljer och lukt - lätt spermatisk - pekar i samma riktning. 

Cystider och sporer (längd cirka 8 µm) motsäger inte lejonhättingen 

De sista dagarna har en vit champinjon poppat upp. Den luktar kemi och gulnar i foten när jag repar där, alltså är det oätbar karbolchampinjon.

Karbolchampinjon (Agaricus xanthoderma)

Detta är den vanliga champinjonen i stadsmiljö, och just nu i andra hälften av oktober finns den i riktiga drivor här och där.

2014-10-23 Text och bild: Lennart Gidholm