November 2019

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Ingen dum musseron alls, som mat alltså

Den första nattfrosten i början av oktober tog inte helt kål på svamparna, men nog verkade det lite bekymmersamt när svampklubbens utflykt till skogen vid Lilla Aska bjöd både på små snöflingor i luften och alldeles stelfrusna svampar. Men en vecka senare var klubben i Ullstämmaskogen och där var det ganska rikligt med någorlunda fräscha fruktkroppar.

Typiskt för senhösten är olika musseroner och månadsnotisen har bl.a. behandlat riddarmusseroner, blåmusseroner, streckmusseroner och några bruna arter som inte är matsvampar. I den sistnämnda notisen finns även lite allmänna noteringar om vad som karakteriserar musseroner, som knappast är det första man ska ge sig på att plocka om man är nybörjare i svampskogen.

En musseron vars matvärde har uppgraderats på senare år i Sverige, även av en matsvampsguru som Pelle Holmberg, är jordmusseronen,Tricholoma terreum. I en del böcker kan den heta gråmusseron. Det brukar växa ganska rikligt av den på ett ställe i Ullstämmaskogen på hård mark vid några stora tallar, så jag har plockat den till mat ett par gånger.

Jordmusseronen ger ett ganska anonymt intryck och är inte så stor som en del andra musseroner. Den danska musseronfloran, "Fungi of Northern Europe del 4", över släktet Tricholoma beskriver den som variabel och den har därför enligt författarnas uppfattning beskrivits under olika namn. De anser vidare att jordmusseronen inte ska ha en tydlig mjölsmak som vissa andra musseroner, t.ex. silkesmusseron och streckmusseron. Detta stämmer bra med "mina" musseroner i Ullstämmaskogen.

Jordmusseronerna växer ofta många tillsammans, så skörden kan bli ganska riklig

Hatten är grå, torr och fint fjällig, foten och de urnupna skivorna är vita, hattkanten kan lysa vit

Förväxlingssvampar finns naturligtvis och den man säkerligen inte vill få med i svampstuvningen är den bittra och svagt giftiga gallmusseronen. Men Pelle Holmberg nämner några andra förväxlingsarter, i första hand streckmusseronen. Några scannade gamla diabilder får illustrera tre av dubbelgångarna, men det finns fler.

Gallmusseron, grå men slät och inte fint fjällig, utan radiärt trådig, har oftast en spetsig puckel på hatten, bitter och brännande smak

Strecknagelskivling, seg svamp som växer på stubbar med kraftiga vita myceltågor vid basen (vita bågen i bildens underkant)

Såpmusseron, mycket variabel art, som ibland kan vara gråaktig, får röda fläckar och har en karakteristisk lite äcklig lukt som kan liknas vid sur disktrasa

2019-10-29 Text och bilder: Magnus Källberg