September 2012

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Kremleutflykt med Tommy Svensson - kremlor 6

Tommy Svensson från Norrköping, medlem av svampklubben Boletus och en gång i tiden styrelsemedlem i SMF (Sveriges mykologiska förening) har gästat Linköpings svampklubb då och då för att dela med sig av sina stora kunskaper om svampar. Kremlor är ett av hans specialintressen och i våras hade Tommy en genomgång på Naturcentrum av Östergötlands hundratalet kremlor, släktet Russula. Nu var det dags att omsätta kremlekunskaperna i praktiken. Som vanligt var det inte alltid så lätt när man står där med en fruktkropp i handen och det spretar åt än det ena, än det andra hållet när det gäller artbestämningen. Den tyske svampkännaren Erhard Ludwig har det skämtsamma samlingsnamnet Russula kastata på den sortens inte alltför ovanliga kremlor. Men på det hela taget fick vi vettiga namn på de flesta av fynden vid utflykten.

Tommy konsulterar sin kremlepärm i sällskap av Laila Vestergren

Tommy tillsammans med en möjlig framtida kremleexpert

Vid rekning av lövskogsområdet vid Humpen befanns det vara torrt och svampfattigt, men i barrblandskogen vid Tinnerö var det lite fuktigare och inte alldeles tomt på svamp. Tommy gjorde en kortare, nåja, så väldigt kortfattad är det ju svårt att vara när det gäller kremlor, genomgång och sedan fick vi strosa fritt och plocka ungefär en timma. Tommy uppmanade oss att vara försiktiga så att hela fruktkroppen kom med och att notera ekologin och träden i närheten.

Författarens korg en bit in i exkursionen med mandelkremlor, en storkremla, tegelkremlor och nederst en skörkremla

En stor del av dagens kremlefynd bestod av mandelkremlor, Russula integra. Det var förväntat eftersom tidpunkten och ekologin var den rätta. Mandelkremlan är också en av de vanligaste kremlorna häromkring.

Mandelkremlan varierar som många kremlor i färgen, den här fruktkroppen var mer eller mindre enfärgat brun

Mandelkremlans skivor är ganska glesa och blir mörkt gula med tiden

 Trots försiktigt plockande är det ofta svårt att få med sig hela kremlan oskadad upp, men det går ju alltid att försöka få med sig delarna ändå.

Spädkremlan, Russula gracillima, är alltid lite rödaktig på foten

Röda kremlor finns det gott om, men de arter av kremlor där foten blir grå med åldern är inte så många. Kremlan nedan som nog växte fuktigt i vitmossa hade en kombination av grånande fot och en röd färgnyans som Tommy inte omedelbart kände igen. Men så dök namnet Russula helodes upp i hans huvud och det stämde bra både med utseende och ekologin. Det svenska namnet är myrkremla. Tommy var inte säker på att han någonsin sett den tidigare, så särskilt vanlig är den knappast i våra trakter. Men den dök faktiskt även upp i vitmossan i en liten fuktmark i Ullstämma, inte så långt från Tinneröskogen, vid utflykten på Svampens dag.

En vanlig färg på en kremla, en nyans av rött

Foten var tydligt grånande och svampen fick namnet myrkremla

Jag brukar ganska ofta lägga svampar till sporprov för att se vilken färg de har på sitt sporpulver. När det gäller kremlor är sporpulverfärgen väldigt viktig för att få ett korrekt namn. Färgen kan variera från kritvit till mörkt gul och trots att jag visste detta slogs jag ändå av skillnaden när en mandelkremla och en giftkremla lades till sporprov häromdagen.

Sporavtryck av mandelkremla och giftkremla

 2012-09-02 Text och bild: Magnus Källberg.