Jan Axelsson längst till vänster hade rekat lokalen noggrant och ledde oss till de olika tickorna.

Kjell började med att visa lämplig litteratur och även hur man kan ordna en egen samling med tickor. Insektsangrepp hindras bäst genom att värma tickorna till 60 grader.

Oxtungssvampen som växer på ek, ofta långt ned och ibland på rötterna, var ganska vanlig.

En annan typisk eksvamp är korkmusslingen, som bara växer på ek. Så hittar man en korkmussling på en stubbe kan man med stor säkerhet veta att det är en ekstubbe. Spegel är uppenbarligen ett bra hjälpmedel för att titta på tickor.

Knöltickan kan se ut på många sätt och är ibland helt resupinat, dvs. den växer tätt tryckt till underlaget ytan att bilda några utstickande konsolformade fruktkroppar. Knöltickan växer oftast på gran och har ovanligt tjocka väggar på porerna.

Gruppen betraktar en fallen björk med tickor.

Slingertickan på bilden ovan är en av tre arter som ser ungefär likadana ut ovanifrån. Men på undersidan har slingertickan labyrintiska porer medan borsttickan har vanliga porer och björkmusslingen har skivor.

Även andra svampar tilldrog sig en del intresse. Här en vacker samling almmusslingar på en asp.

Vi hittade även den "äkta" ludna vitriskan, Lactarius vellereus, som har en mild mjölksaft om man smakar bara på mjölksaften utan kontakt med köttet.

Fikapaus i sommarvärme, fast det snart är oktober!

Är det en ticka? Nej, spegeln avslöjade en helt annan struktur på hymeniet (den sporbildande ytan) som var orange och nätådrigt rynkat, se bilden nedan och som pekade mot att vi hittat en dallergröppa.

Dallergröppan ser väldigt speciell ut på undersidan.

Den vackra och omisskännliga kandelabersvampen växte på en asp-låga.

En svavelticka som sett sina allra bästa dagar och tappat den vackra svavelgula färgen.

Blåtickan växte här och där på granlågorna och var fläckvis blå även på undersidan, som synes av bilden nedan.

Samma svamp som på föregående bild fast ur en annan vinkel.