Rapporterna är uppdaterade 2001-02-26 klockan 19.00
Linköpings svampklubbs vårprogram 2000.
Om inget särskilt angivits är det Magnus Källberg som skrivit kommentarerna nedan till aktiviteterna.

Uppdateringar:
2001-02-26 infördes en länk till
Svenska Chilepeppar Föreningen.

Fredag
28 januari

SVAMPFEST med Ulf Wagner

Svampfesten, arrangerad av Anna-Lena Persson och med Ulf Wagner som inspirerande föreläsare och idégivare samlade cirka 70 deltagare. Ulf, som driver Fiskekrogen i Göteborg berättade att han alltid varit intresserad av kombinationen svamp och skaldjur/fisk. Barndomsminnet av mat var gös med kantareller. En stor del av föredraget handlade sedan om den holistiska synen på matlagning där alla de fyra grundsmakerna (fast det finns fem eller till och med fler?) bör vara representerade, sött, salt, surt och beskt. Som exempel på syrliga svampar nämndes stolt fjällskivling och trattkantarell, söta var Karljohan och rynkad tofsskivling, pepprig var kantarellen. Den söta smaken är den som tidigast utvecklas hos människan och också den som försvinner först, med beskhet är det tvärtom. Fenomenet adaptation berördes också och som ett exempel på detta tog Ulf en måltid med lax och hovmästarsås. Om man serverar ett halvsött vin till denna måltid kommer vinet att förefalla torrt eftersom såsen är så söt. Ulf talade också om olika tryfflar och deras smaker och priser och ansåg att en svamp med "tryffelsmak" men med ett helt annat pris var nejlikbroskskivling. Tryffeln kostar kanske runt 20.000 kronor/kg medan nejlikbroskskivlingen hamnar på cirka 50 kronor/kg. Svamp kan vara en brygga mellan måltidens olika delar och lök i alla former passar alltid med svamp. Ulf föredrog också vitpeppar istället för svartpeppar i svampmatlagning. Innan vi sedan tog oss an kvällens rätter diskuterades även den femte grundsmaken, umami (= det välsmakande) som är smaken av glutamat som inte är lokaliserad till tungan utan en känsla som sitter i hela munnen. Ett annat ställe där du kan läsa mer om umami är här. En råvara som har mycket umami är makrill. Sedan var det då dags för kvällens måltid, tillagad av Oskar Wiström, som var en toast med rynkad tofsskivling i stuvning kryddad med sherry och en äggröra med nejlikbroskskivling. Visste ni förresten att ägg är det enda skaldjur som föder levande ungar? Kvällen avslutades sedan med en skål räkor att pilla med och njuta av tillsammans med gott bröd.

Torsdag
9 mars

ÅRSMÖTE med Pelle Holmberg

Här kommer Anki Arvidsons berättelse om årsmötet den nionde mars.

45 medlemmar deltog vid årsmötet på Collegium. Anna-Lena Persson valdes till ny ordförande efter Stellan Pettersson, som därmed även lämnar styrelsen. Lennart Gidholm blev invald som ny ledamot, i övrigt ser styrelsen ut som tidigare.

Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar och avtackande av vår förre ordförande kåserade Pelle Holmberg på sitt underhållande vis om svampens roll förr och nu - om myter och folktro. Svampen ansågs som något mystiskt i förbindelse med underjorden. Att använda den som föda var otänkbart. Däremot användes den på andra vis.

Vi fick t.ex. veta att björktickan förr användes som nåldyna och rakknivsstrigel. Fnösktickan användes på flera sätt - bl.a. kunde man tillverka mössor och västar av fnösket (Pelle hade en jättefin keps med sig). Den användes också som en gamla tiders myggspiral - man tände eld på en bit fnöskticka, som spred en myggavskräckande doft. I norra Sverige kallades den "go´luktstjuka". Eldtickan användes för att hålla liv i glöden över natten i eldstäderna och röksvampen användes som blodstillande och sårläkande medel. Den röda flugsvampen användes som insektsdödande medel mot bl. a. flugor och vägglöss.

Trots nödår så ansågs inte svamp vara människoföda, utan komat - något som än i dag lever kvar hos den äldre generationen. Inte förrän i mitten på 1800-talet började svampen att användas och då var det främst i städerna bland adeln och herrskapen den gjorde sitt intåg i köket.

Efter Pelles kåseri kunde alla hugade spekulanter handla böcker av Pelle eller trevliga svampprylar av Marie. Som avslutning serverade Anna-Lena två sorters delikata svampsoppor, bröd, ost och till sist kaffe.

Lördag
25 mars

TRÄDGÅRD 99 Sollentunamässan

Olle Ståhl skriver här om Svampklubbens resa till Trädgårdsmässan i Sollentuna:

På morgonen den 25 mars äntrade 33 förväntansfulla entusiaster en buss vid Ekholmen för att resa till Sollentuna. Vädret var bra, trafiken lugn och frånsett viss väntan i köer vid infarten till mässan gick allt som på räls.

Mässan har två ingångar. Bussresenärer kommer normalt in på den bortersta. Det har hänt att deltagare väntat på bussen för återresan vid fel ingång... Innan folket släpptes iväg fick dom därför besked om att hålla reda på vilken ingång dvs utgång dom skulle använda för att hitta till bussen efter avslutat besök.

Det var väldigt många besökare medförande att "rundturen" gick i snigelfart.

Mässan har två stora avdelningar. I båda hade antalet utställare reducerats jämfört med tidigare år. De frigjorda utrymmena ockuperades nu av ett antal olika serveringar, mest caféer.

Tidigare år fanns mängder av olika komposteringsanläggningar, varmkomposter, kallkomposter, komposter med maskar att ha under köksbänken etc. Dessa syntes nu knappast alls.

Tillverkarna av trädgårdsredskap fanns förstås på plats. Två visade räfsor som man kan lyfta upp det hoprensade materialet med (löv eller gräs) utan att behöva böja sig. En tillverkare visade en till högtrycksaggregat anslutbar borste för rengöring av altangolv och stenplattor. Givetvis gick den inte att koppla till andra högtryckstvättar än leverantörens. Synd eftersom den verkade fungera bra. En annan visade hur man kan bekämpa ogräs med hjälp av ånga. Så fanns förstås på den tekniska sidan jordfräsar, speciella hållare för stockar som skulle delas, vedklyvar av olika dignitet osv.

Växthus fanns förstås ett rätt stort utbud av. En tillverkare hade tagit fram utrustning för att i kök kunna plantera i krukor utan att jorda ner runtom.

Så till blommor och blad. Den avdelning där tävling pågick i att göra blomsterarrangemang hade utökats väsentligt sedan året innan. Minst ett par tävlande från Linköping fanns på plats. Tyvärr gick bussen hem innan prisutdelningen så vi vet inte resultatet. Massor av blommor har sina egna intresseorganisationer och många fanns förstås på plats. Särskilt orkidéer var rikt representerade. Ett alltid populärt inslag är den stora monter där till holländskor utklädda flickor säljer mest lökar. Där var det som vanligt trångt och full kommers.

En underblomma såldes också. Den kunde tydligen på samma planta få blommor av olika färg.

Fröer fanns självfallet att köpa på flera ställen. Någon leverantör verkade ha ett speciellt fint urval av fröer till "rara plantor", och där var också köerna långa.

Alla de stora "trädgårds"-tidningarna fanns där. Koloniträdgårdarna var naturligtvis representerade, bland annat med en mysigt anlagd kolonilott.

Stenplattor fanns av många olika slag, massor av olika trädgårdsprydnader för den som gillar sånt, allt kan inte räknas upp här

Efter en för fötterna arbetsam dag avslutade vi besöket kl 16. Alla hade hittat rätt utgång men det var svårt att hitta bussen i den långa busskaravan som väntade. Det verkade som om alla besökare kommit med buss och alla skulle åka hem samtidigt. Hemresan gick dock liksom uppfärden lugnt och stilla.

Vid tangentbordet

Olle Ståhl

Onsdag
26 april

Svampkemi - gifter, näringsämnen, färger och dofter

Föredraget, som hölls av Stockholms svampvänners ordförande Mattias Andersson lockade 21 åhörare. Sune Pettersson skriver här om kvällen:

Mattias inledde med att berätta lite om sig själv. Att han från början var intresserad av svamp och senare av kemi och att de båda intresseinriktningarna faktiskt gick att kombinera med varandra.

Han visade inledningsvis en overheadbild över vad han kallade en "kvalitativ riskskala" som såg ut så här. Mattias betonade dock att det var hans egna personliga uppfattning och inte någon absolut sanning. 

Strålning (joniserande) är en naturlig del av vårt liv. Vi utsätts för den jämt. Flyger man mycket så utsätts man för mer strålning (kosmisk strålning). Som med allting när man gör en riskanalys så måste man ta hänsyn till:

  • Frekvens
  • Potens
  • Konsekvens (på kort och lång sikt)
  • Alternativ

Den s.k. Tjernobyl-effekten har nu klingat ut vad gäller svamparna åtminstone. Detta gäller även i Gävle-distriktet.

Mattias sa vidare att man vet egentligen väldigt lite om svamparna när det gäller gifter. De har inte testats i så stor omfattning ännu. Man har ju hittat små mängder cancerogena ämnen i odlade champinjoner och kanske skall man byta ut dem mot stensopp eller shiitake om man använder dem som råkost.

Han övergick till att prata om färgförändringar på svamp som ju är ett bra igenkänningstecken när man artbestämmer svampar.

Beträffande svampfärgning så ger de mest iögonenfallande svamparna inga bra färger. Däremot ger t ex lysticka och sammetsfotad pluggskivling fina färger från brunt till violett. Mattias förklarade hur vi kan urskilja färger och även varför man betar när man färgar.

Han berättade att fluorescens finns i svampvärlden hos en del arter spindelskivlingar (fluorescens = ett ämne med egenskapen att själv utstråla ljus när det belyses med UV-lampa). Kan användas för att identifiera dessa svampar bl. a.

Mattias övergick till att beskriva dofter. Han började med att visa en cirkelformad "Smak & Luktterminologi" för vin. Då han såg den för första gången associerade han till svampdofter.

Han visade också tabeller som visade vad olika svampar har för lukt. Här är två exempel:

Svampart

Kemisk förening

Lukt

Giftchampinjon

fenol

fenol, bläck

Stinksvamp

svavelväte

kadaver

Lukten är en viktig karaktär för att identifiera svamp. Arter från vitt skilda släkten kan ha samma typ av lukt (visade schema på detta). Till exempel mandelriska och sillkremla luktar ju båda skaldjur.

Kadmium som finns i champinjoner har många skräck för. Mattias menade att detta kadmium binds till ett protein som knappast alls tas upp av den mänskliga organismen.

Mattias avslutade sitt föredrag efter en kort fikapaus med att visa en del diabilder. Här återges de med några kommentarer som Mattias gav.

Röd flugsvamp. Han kallade den för "Ikonen" för gift. Latinska namnet är "Amanita muscaria" (muscaria betyder just fluga). Användes i mjölk för att ta död på flugor. Muscarin finns i röd flugsvamp i liten mängd.

Lömsk flygsvamp. Grönkremlan kan förväxlas med lömsk flugsvamp. Växte på en lekplats på Öland i stora mängder, vilket var lite skrämmande.

Stenmurkla.

Knölchampinjon. Kan förväxlas med vit flugsvamp. Skivornas färg samt växtplatsen kan vara till hjälp för att undvika misstag.

Kungschampinjon. God! Kanske den bästa av champinjonerna.

Eldsopp. Vissa har fått besvär vid förtäring tillsammans med alkohol. Äts i Danmark!!! Lär vara god. Blir blå vid brytning.

Laxticka. Sällsynt. Samma släkte som lystickan. Finns 20% färgämne i den.

Sammetsfotad pluggskivling. Bra färgsvamp. Växer på tallstubbar.

Grovticka. Växer ihop med lärkträd. Bra färgsvamp som ger gul och brun färg.

Blå taggsvamp. Färgsvamp som ger blågrön färg. Samma färg erhålls av dropptaggsvampen.

Grönnopping. Vid oxidation blir den grön.

Honungsvaxing.

Mattias fortsatte med att prata lite om färgning av garn. Han visade bilder på dukar, bonader och löpare samt koftor som färgats med svamp. Mycket fina färger. Han sa att vid utställningar om svampfärgning brukar det även finnas textilkonstnärer som visar sina alster. Konstigt nog är svampfärgning är en ung teknik som började så sent som 1970.

Helgen
6 - 7 maj

VÅRRESAN - Svampklubbens årliga tradition

Olle Ståhl skriver om en mycket lyckad vårresa:

Vår år 2000. Resa!

I år äntrade vi bussen den 6 maj för färd till Stockholm och Sigtuna. Vid Ulriksdal väntade vår gamle bekant Pelle Holmberg, och han guidade oss i växtligheten under en promenad på Stockholmsåsen, eller i alla fall det som fanns kvar av den. Han var precis lika intressant, rolig och hörvärd som när han pratar svamp. Lustigt nog passerade han en toppmurkla utan att notera detta.

Orangeriet på Ulriksdal som mest är en utställning av statyer och restaurangen blev våra nästa mål.

Bussen tog oss efter avslutad lunch vidare till fjärilshuset på Haga. Har ni inte varit där, åk dit!

Så for vi till Sollentunamässan öppnad nu bara för oss. Vi fick först lyssna till naturdoktorns Magnus Nylander goda råd om verkan och behov av olika vitaminer och naturläkemedel vilket var jätteintressant. Ingefära t ex.

Sen kom en föreläsning av kocken Jonas Borssén, (ja han är son till Jarl Borssén). Sonen var lika god underhållare som fadern, men nu rörde det sig om kryddor, närmare bestämt chilepeppar. Vi fick bl.a lära oss att det nästan är en svårare konst att prova alla olika pepparsorter än att prova vin. Jonas är ju ordförande i Svenska Chilepeppar Föreningen, så han borde veta..

Sen kom resans höjdpunkt, jag tror att alla håller med mig om detta: middagen på mässans restaurang.

Jonas bjöd på en otroligt läcker marinerad och grillad lax, serverad med - efter vars och ens val - tre olika chilepepparsåser och wookade grönsaker. Vi blev mätta också och det är väl inte särskilt vanligt när det serveras delikatesser. Toppen!

Avfärd till hotell Nova Park strax söder om Uppsala där kvällen avslutades med att Anna-Lena, förstås biträdd av Sven-Tuve, serverade en riklig ostbricka.

Efter en utmärkt hotellfrukost styrde vi kosan till Sigtuna där två guider presenterade staden med särskild uppmärksamhet på det gamla rådhuset. Tyvärr blev det lite för kort tid för en ordentlig titt på kyrkan och omkringliggande ruiner. (Dom var ruiner redan när vi kom, så skyll inte på svampklubben).

Nu vidare till Steninge slott som var inköpt av ett norskt par vilka gjort det till kulturhus. Slottet var synnerligen väl underhållet, men den stora entretrappan i sten var i ett bedrövligt skick. Även här möttes vi av kunniga guider som bl a berättade om en underjordisk gång mellan två av annexhusen. En änkedrottning hade bott i det ena, och någon slottsherre i det andra. Av ren finkänslighet nämner jag inga namn. Hm!

I Steninge fanns också en stor och vacker lada nu innehållande keramik och glas till försäljning, tyvärr rätt dyra grejer. Tillbaka till hotellet där en fin fisklunch kunde avnjutas.

Sista delen av denna händelserika resa gick till Arbetarskyddsstyrelsen där Leif Ahringer och ytterligare en specialist gav oss lite kunskaper om senaste läget angående risker med elektriska och magnetiska fält. Är det farligt att tala i mobiltelefon? Just då gällde att man inte kunnat konstatera några skador på grund av av telefonerandet. Men man ska nog ändå inte prata kontinuerligt i nallen.

En synnerligen belåten grupp svampklubbsmedlemmar anlände till Linköping och jag tar mig friheten att å samtligas vägnar framföra ett stort tack till Anna-Lena för denna helt lyckade resa.

Slutar Olle Ståhl denna starkt förkortade resumé över vårresan år 2000.

Söndag
14 maj

MURKELUTFLYKT Kom med och leta!

Murkelutflykten i ett strålande vackert och varmt väder lockade sex deltagare. Under ledning av Eric och Vuokko Svensson styrde vi kosan mot kända murkelmarker norr om Roxen. Det var torrt på hyggena, göken hördes i väster, bästergök, och vi hittade tio murklor, och riktigt fina var dom också. Ganska stora och helt fräscha, litet gula av frömjöl bara. Dom blev till en god svampsås förtärd tillsammans med stekt minutbiff, rösti och grönsallad i goda vänners lag. Inget dumt sätt att avsluta en alltigenom lyckad dag...

Lördag
20 maj

EKOPARKENS DAG

Dagmar Sjögren har skrivit om den välbesökta dagen:

Start vid Tinnerö rundloge klockan 10 då kommunalrådet Gösta Gustafsson invigningstalade och öppnade dagen. Han berättade om Kommunens syn på området och att det pågår förhandlingar om köpesumman mellan Kommunen och Fortifikationsverket. Klart tycks vara att Linköping bestämt sig för att köpa in hela området för att få bestämmanderätt till framtida planer. Han tryckte på vikten av ett tyst rekreationsområde och det fria friluftslivet.

Jag berättade med några ord om vad som hänt på 14 månader sedan seminariet i Wallenbergssalen i mars 1999. Om vägvisarna och att de visat Ekoparken för cirka 450 personer förra året, att det överhuvudtaget blivit mycket välbesökt under året. Jag berättade att föreningen Linköpings Ekopark bildats i december 1999 och något om vårens program med Gökotta den 14 maj och nu Ekoparkens dag den 20 maj.

Vi hade sju stationer med olika aktiviteter. STF Stångåkretsen hade utställningsbord vid starten liksom Garnisonsmuseet med två officerare klädda i mycket gamla uniformer, Naturskyddsföreningen hade insekts- och lavstation, FoLi visade en vävtyngd vävstol och demonstrerade hur man spinner ulltråd och väver med den. FoLi visade även en fin gravhög från bronsålder - äldre järnålder. Flintaverkstad med demonstration av olika pilar, pilbågar och flintknivar och deras användning, samt framställning av färger att måla på djurhudar med. En station med läkeörter med mera. Janne Moberg hade byggt en stor labyrint att springa i och Gert Franzén visade boplatsen Tindra, därefter avslutning på Tinnerö gravfält där Vägvisare fanns för frågor medan arkeologen Olle Hörfors blåste säckpipa.

Gemensamt slutomdöme från arrangörerna: cirka 175 - 200 personer kom, samtliga var mycket intresserade och ställde frågor till alla, de kom i små grupper så det var lätt att prata med dem. Alla verkade ha en trevlig dag.

Senast ändrad 2002-01-08 av Magnus Källberg.