Maj 2002
Svampklubbens logo
Notisregister  
Aktuell notis
STARTSIDAN

Champinjonnotis 1

Champinjoner är svampar som alla känner till på ett eller annat sätt, om inte annat så har vi sett dem i matvarubutikens reklam och i grönsaksdisken. Många svampvänner har fascinerats av dessa svampar och jag är en av dem. Dessa svamprikets guldkantade har kittlat mina smaknerver och stört mitt ordningssinne.

Varför har mitt ordningssinne blivit stört? Det är för att jag vill kalla en svamp som jag hittar vid namn, och lika lätt som det är att säga att en svamp är en champinjon lika svårt är det att sätta namn på den. Nu ska jag inte måla fan på väggen - för den som är på jakt efter matsvamp är det där sista inte så viktigt.

Jag tänker nu i några notiser berätta lite mer om champinjoner ur olika aspekter. Om sådant som är nödvändigt att känna till och sådant som är viktigt och kanske också mindre viktigt att veta.

I svampböckerna finns champinjoner med som goda matsvampar men säkert finns varningar: Du kan väl skilja dem från flugsvampar. Ät inte för mycket för i många finns kadmium och kadmium är giftigt. Du vet väl att det finns champinjoner som är giftiga.

Hur är det nu med de här sakerna? Ska vi nöja oss med att plocka champinjonerna ur grönsaksdiskens kartong eller ska vi också våga plocka dem i markerna? Svaret på den frågan är lätt att ge: Naturligtvis ska vi hämta dem också i naturen!

MEN det finns några förbehåll. Det första är livsviktigt: Vi ska veta att det är champinjoner vi plockar. Det andra är inte så viktigt: Vi bör veta vilka champinjoner vi plockar, åtminstone något så när.

I den här notisen presenteras elementa om champinjoner och hur man skiljer dem från flugsvampar. Några rader om den art som brukar komma först på säsongen - sommarchampinjonen - avslutar.

Levnadssätt: Champinjoner finns i nästan alla miljöer, från ängar och parker till barrskogar. De är förnasvampar, dvs. livnär sig på växtdelar som är mer eller mindre nedbrutna av andra svampar, smådjur, och bakterier, och som finns i markens s.k. förnalager. Deras krav på näringen och växtmiljön kan dock vara mycket speciella. Många champinjoner gynnas av kalk, därför finns särskilt gott om champinjoner i kalkrika områden, t.ex. Östergötland.

Kännetecken: Vitaktig hatt, ibland med mer eller mindre bruna fjäll. Ring som kan vara borta på äldre. Skivor hos mycket unga exemplar vita, sedan blir färgen lätt rosa till gråvit, och hos gamla svampar nästan svart. Ingen strumpa. Bilden nedan visar snöbollschampinjoner från en granskog.

Snöbollschampinjoner

Farliga förväxlingssvampar är flugsvampar, särskilt den vita flugvampen. Viktigaste skillnaden är nog att flugsvampar har helvita skivor, ofta finns också en rejäl strumpa kring fotbasen.

Matchampinjonnyckel: Är man sedan absolut säker på att det är champinjoner man stött på , kan man sedan i matkorgen plocka alla som luktar gott mandelaktigt eller lite syrligt svampaktigt (som odlad champinjon). Låt bli alla mycket unga svampar - de kan vara flugsvampar! Låt sedan bli alla champinjoner som inte luktar gott, en del kan vara ätbara men de blir ändå inga höjdare i svamprätten. Och andra som luktar otäckt av karbol är svagt giftiga och ska självfallet inte tas.

Luktsinnet är således viktigt att anlita. Gör så här. Bryt hatten eller pilla sönder några skivor, och sätt det skadade svampköttet till näsan. Lukta sakta först, men ta sedan, särskilt om lukten är svag, ett ordentligt insug genom näsan. Det är antalet doftpartiklar per tidsenhet som träffar luktslemhinnan i näsan som avgör hur starkt vi upplever doften.

Låt oss slutligen hoppas att den nederbörd som faller när detta skrivs (i slutet av maj) ger svamp! Vill det sig kan ängar och gräsmark visa upp ängs- och snöbollschampinjoner. Och i skogen kan vi kanske hitta sommarchampinjonen.

Sommarchampinjon

Sommarchampinjonen (Agaricus aestivalis) är en ovanlig art som kan komma redan i maj men som även finns på hösten. Miljön brukar vara barrskog. Den är medelstor. Hatten är vit eller vit med inslag av gult. Foten är påfallande lång, ofta sitter den djupt i marken. Skivorna har en rosa färgton som unga. Ringen är svagt utvecklad och rester av den sitter ofta kvar i hattkanten. Lukten är svag, lite syrlig ungefär som hos ängschampinjon.

2002-05-27 Lennart Gidholm


Sidan uppdaterad 2002-05-28 av
Magnus Källberg