Oktober 2007

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Ännu en ätlig stubbsvamp

Den lite konstiga svampsäsongen 2007 fortsätter. Svampläget runt Linköping är knappast sämre nu än för en månad sedan. Så det går fortfarande att göra matsvampsfynd i svampskogen. Vid svampklubbens sista utflykt för hösten till Ullstämmaskogens naturreservat hittade vi både fina strävsoppar och en del trattkantareller.

Notisen denna gång handlar om en svamp som man ofta kan plocka vid den här tiden på året. Men den kan förekomma även tidigare på säsongen. Vi har tidigare skrivit om andra stubbsvampar, både vinterskivling, honungsskivling och föränderlig tofsskivling. Karakteristiskt för alla de här arterna är att de växer i mer eller mindre stora gyttringar på stubbar och det gör också månadens svamp.

Rökslöjskivlingen växer ofta i stora gyttringar på stubbar.

Det handlar alltså om rökslöjskivlingen som i äldre svampböcker kallas blekgul slöjskivling, Hypholoma capnoides. Som sagt växer den ofta i stora gyttringar på synliga stubbar, helst av barrträd, men den kan ibland växa på ved dold i marken och inte alltid så gyttrat. Som alla slöjskivlingar har den ett svart sporpulver vilket innebär att skivorna så småningom blir väldigt mörka och ofta är grå när man hittar den. Som ung har den blekgula skivor.

Sporpulverfärgen på slöjskivlingarna är mycket mörk.

Färgen på sporpulvret är en mycket bra och stabil karaktär som man har stor nytta av när man ska bestämma vilken slags svamp det är. Stubbsvampar har då den fördelen att det ofta är möjligt att avslöja sporpulverfärgen genom att man tittar på ovansidan av hatten på svampar som haft en svamp ovanför sig. Där ser man om det är ett vitt avtryck som på honungsskivlingen, brunt som på tofsskivlingen eller svart som på slöjskivlingen.

Rökslöjskivlingen växer ibland även på marken.

Rökslöjskivlingen har en mild behaglig smak som man brukar säga påminner om gröna ärter. Den är en bra matsvamp, men man använder bara hatten och kastar den sega och ganska hårda foten. Soppa på rökslöjskivling tycker jag blir gott, recept återfinnes nedan.

Den svavelgula slöjskivlingen är mycket lik rökslöjskivlingen.

Tyvärr finns det en förväxlingsvamp, som man inte ska plocka därför att den är giftig, men lyckligtvis nog också mycket bitter i smaken. Den heter svavelgul slöjskivling (Hypholoma fasciculare) och är oftast betydligt gulare och har som ung mer färgade skivor, som kan vara nästan gröna. Den växer oftast på lövträdsstubbar. Om man känner sig tveksam kan man smaka på en liten bit av svampen. Detta förutsätter förstås att man har ett smaksinne som kan uppfatta bitter eller besk smak, men det går ju att avgöra genom att jämföra med andra, t.ex. på en svampexkursion.

Det finns även en tredje art av slöjskivlingar som växer gyttrat på stubbar, helst av bok eller ek. Den är inte heller ätlig, men är inte särskilt lik de andra två, så risken att ta fel är inte så stor. Den heter tegelröd slöjskivling, Hypholoma sublateritium.

Tegelröd slöjskivling är lite mer storvuxen än de två andra stubbväxande slöjskivlingarna.

 

Weines klara svampsoppa Bryn en liten hackad lök lätt i smör. Låt svampen, t.ex. rökslöjskivling, fräsa med en stund. Lägg i två grönsaksbuljongtärningar och slå på cirka en liter vatten. Låt soppan sjuda en bra stund. Smaksätt med dill och vitt vin, eventuellt sherry. Salta och peppra. Smaklig måltid!!

2007-09-30 Text och bilder: Magnus Källberg